Bevisbördan för gåva

Bevisbördan för gåva bör åligga den som åberopar att gåva har skett.

Under min tid som biträdande jurist på advokatbyrån har jag mött klienter som utsatts för s k sol och vårare och de har pga av denna person mist såväl pengar, tilltron till kärleken och självrespekten.

Det måste kännas som ett oerhört svek, när den person du älskar lura dig på såväl kärlek som pengar i ett egoistiskt syfte. De personer jag har mött som blivit svikna av en sol och vårare har alla haft en sak gemensamt; de har varit fantastiskt fina människor med ett gott hjärta. Att det sedan finns personer som utnyttjar denna fina egenskap är fruktansvärt tragiskt.

Än värre är att jag som jurist vet med mig att det är näst intill omöjligt att genom rättsväsendet vinna någon form av upprättelse i dessa mål. Problemet är framför allt  de generella  bevisbördereglerna som gäller i tvistemål.

Vem är sol och vårare och hur går denne tillväga?

En sol och vårare är enligt min erfarenhet en person som har någon form av kärleksförhållande med en person som de utnyttjar för att skaffa sig rent ekonomisk vinning. Det klassiska exemplet är ett kärlekspar, där den ena personen utnyttjar sin partner i rent ekonomiskt syfte. En sol och vårares strategier är ofta att finna en person som lever ett relativt isolerat liv, har en begränsad umgängeskrets och en stor längtan efter kärlek. Dessa tre punkter gör det möjligt för sol och våraren att agera och genom manipulation spela på den förälskade partnerns längtan efter kärlek. Sakta men säkert manipuleras partnern in i sol och vårarens nät och det är då utnyttjandet börjar tar form. Ofta handlar det om att de lånar sin partner pengar och lånar ut värdesaker. När den utnyttjade personen inte har mer tillgångar att låna ut, eller börjar ställa krav, försvinner sol och våraren lika snabbt som han eller hon dök upp. Kvar står den utnyttjade personen med ett brustit hjärta och dessutom oftast totalt utblottad.

Det är när de lämnats och blivit utblottade som de tar kontakt med oss. De vill för det mesta få tillbaka sina pengar, utlånade värdesaker och allt som ofta också få en förklaring på vad som egentligen har hänt. Några handlingar som styrker ett eventuellt lån eller att en viss egendom har lånats ut finns givetvis inte. En sol och vårare ser till att några sådana handlingar inte existerar.

Vilken hjälp kan jag som jurist egentligen erbjuda den som blivit sol och vårad om sol och våraren nekar till att han/hon någonsin erhållit någon egendom eller uppger att han/hon erhållit allt såsom gåva. Vem har bevisbördan för vad som påstås?

I dispositiva tvistemål har man en s k växlande bevisbörda. Det innebär att den som påstår att t ex ett lån har förekommit mellan två parter har bevisbördan för detta påstående. När den först påstående parten har fullgjort sin bevisbörda måste motparten antingen motbevisa denna ståndpunkt eller också bevisa en invändning mot anspråket.

Problemet är ofta att den påstående parten inte kan uppfylla sin bevisbörda. Låt oss anta att jag lånar ut värdefull egendom till min pojkvän. Låt oss dessutom anta att min partner har det svårt ekonomiskt och jag, som den så snälla flickvän som jag är, hjälper honom under de månader som det krisar för honom ekonomiskt, genom att låna honom pengar. När jag väl börjar kräva tillbaka mina saker och begär återbetalning av de lån som jag givit honom gör han sig oanträffbar och omöjlig att få kontakt med.

Jag tar mig då till ett juridiskt ombud för att be om hjälp.

Mitt ombud stämmer min fd pojkvän och kräver att han ska återbetala de lån som förfallit till betalning och återlämna den egendom som han lånat ut av mig.

Min fd. pojkvän nekar till alla de lån jag givit honom och uppger att de saker som jag påstår att jag har lånat ut de facto varit gåvor.

För en jurist är det inte svårt att räkna ut vad utgången i detta mål kommer att bli då bevisbördan för det påstående om betalningsansvar som ska åläggs svaranden, ligger på käranden. Ett muntligt låneavtal är näst intill omöjligt att bevisa och det samma gäller påståendet om att ev, utlånad egendom inte utgör en gåva.

Bevisbördan borde enligt min mening ligga på den som påstår att ett visst handlande utgjort en gåva, en sk omvänd bevisbörda borde föreligga.

Högsta domstolen har konstaterat att det saknas praxis om vem som har bevisbördan i fall då det är ostridigt att egendom överlämnats men det är tvistigt i fall handlandet utgjort en gåva eller ett lån. Svea hovrätt uttalande i mål nr T 153-11 att det bör kunna krävas att den som oväntat mottar en större summa pengar säkrar bevisning genom at t ex se till att ett gåvobrev upprättas. I refererat mål hade en stor summa pengar (100 000 kr) plötsligt och en till synes oöverlagd överföring skett i tiden nära inpå en för käranden omskakande händelse. Omständigheterna hade enligt hovrätten varit sådana att övervägande skäl talade för att bevisbördan övergick på svaranden i detta specifika mål.

Vilken betydles hovrättens avgörande i ovan refererat mål nr kommer att få är svårt att säga då målet har överklagats till Högsta domstolen.

Enligt min mening bör bevisbördan för gåva generellt sett alltid åligga den som påstår att en sådan har skett.

Canela Skyfacos
Jur kand