Vi
årsskiftet trädde ett antal nya lagar i kraft En av dem har jag redan tidigare
skrivit om i bloggen, nämligen att äldre par ska få rätt att bo tillsammans,
även om endast en av dem är tillräckligt sjuk för t.ex. ett vårdboende. En
annan för vår verksamhet intressant lagändring gäller diskrimineringslagen.
Tidigare har åldersdiskriminering inom hälso- och sjukvården varit undantagen i
lagen och har således på sätt och vis varit fullt lagligt.
Nu har
regeringen beslutat att ändra på detta och lagen lyder som följer:
2 kap. 13 §
Diskriminering är förbjuden i fråga om
1. hälso- och sjukvård och annan medicinsk
verksamhet,
2. verksamhet inom socialtjänsten, och
3. stöd i form av färdtjänst och
riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag
2 kap. 13 a §
Förbudet mot
diskriminering i 13 § 1 och 2 som har samband med kön hindrar inte att kvinnor
och män behandlas olika, om det har ett berättigat syfte och de medel som
används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.
2 kap. 13 b §
Förbudet mot diskriminering i 13 § som
har samband med ålder hindrar inte
1. tillämpning av bestämmelser i lag som
föreskriver viss ålder, eller
2. annan särbehandling på grund av ålder om
särbehandlingen har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga
och nödvändiga för att uppnå syftet.
Detta innebär att det i princip är
otillåtet med åldersdiskriminering inom hälso- och sjukvården men att det finns
ett generellt undantag för sådan särbehandling som har ett berättigat syfte om
särbehandlingen är lämplig och nödvändig för att nå syftet. Syftet med denna
formulering torde vara att låta möjligheten till riktade insatser mot vissa
åldersgrupper, exempelvis gratis vaccinationer för äldre mot t.ex. influensa,
finnas kvar.
Tack och lov
ska dessa generella undantag tillämpas restriktivt och får inte enbart
motiveras av ekonomiska skäl.
Av naturliga
skäl finns ännu ingen praxis på vilken typ av åldersdiskriminering som blir tillåten,
varje situation måste bedömas individuellt vilket troligen kommer att leda till
att domstolarna måste fastställa vad som är åldersdiskriminering och vad som
inte faller under denna beteckning samt vad som kan undantagas och vad som inte
kan vara ett undantag.
Prioriteringar i sjukvården
När det
gäller sjukvården ska patienter med det största behovet av vård ges företräde.
Utgångspunkten för denna prioritering är en etisk plattform grundad på tre
etiska principer
1)
människovärdesprincipen - enligt vilken alla människor har lika värde och samma
rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället,
2) behovs- och solidaritetsprincipen - enligt vilken resurserna bör satsas på områden (verksamheter eller individer) där behoven är störst, och
2) behovs- och solidaritetsprincipen - enligt vilken resurserna bör satsas på områden (verksamheter eller individer) där behoven är störst, och
3) kostnadseffektivitetsprincipen
- enligt vilken en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i hälsa
och livskvalitet, bör eftersträvas vid valet mellan olika verksamheter eller
åtgärder.
Principerna
är rangordnade och skall prioriteras enligt nämnd följd, innebärande att
kostnadseffektivitet aldrig får går före människovärdet.
Personligen
ställer jag mig emellertid högst tveksam till om denna rangordning följs i
praktiken. Bara det faktum att Arbetsmiljöverket tvingas hota ledningen på
Lunds lasarett med åtal p.g.a. att personalen inte hinner bedriva den effektiva
vård som vi trots allt har tillgång i Sverige, tyder på vissa
prioriteringsproblem.
Det kan tyckas som om jag nu kommit bort från ämnet åldersdiskriminering, så är dock inte fallet. Vi har under året som gått läst flera fall då främst äldre människor tycks ha hamnat längst ned i rangordningen och kostnadseffektiviteten hamnat överst.
Det kan tyckas som om jag nu kommit bort från ämnet åldersdiskriminering, så är dock inte fallet. Vi har under året som gått läst flera fall då främst äldre människor tycks ha hamnat längst ned i rangordningen och kostnadseffektiviteten hamnat överst.
Behovsstyrd vård
Hälso- och
sjukvårdslagen föreskriver att hälso- och sjukvården ska vara behovsstyrd och
att det inte är tillåtet att låta behovet av vård stå tillbaka av
åldersrelaterade skäl. Detta utesluter inte att det kan förekomma att ålder i
vissa fall tillmäts betydelse inom hälso- och sjukvårdsverksamheten. Varför
undantagen i den nya lagstiftningen visst kan vara berättigade.
Jag befarar
dock att den kommunala självstyrelsen och hälso- och sjukvårdslagens karaktär
av ramlag som ger landstingen visst utrymme att själva bestämma vilka
åldersgrupper som ska omfattas av vissa behandlingar eller undersökningar
resulterar i en definition av ”behovsstyrd vård” som möjliggör ett kringgående
av förbudet mot diskriminering p.g.a. ålder.
Ett exempel
är screening för att tidigt upptäcka cancer, redan idag frångår många landsting
Socialstyrelsens rekommendationer gällande vilka åldergrupper som ska kallas till
screening, men då detta ingår i självstyret anses det inte vara åldersdiskriminering
om en viss grupp inte kallas.
En annan
intressant fråga är hur de kvinnor som behöver IVF-behandling för att kunna bli
gravida ska bemötas.Hur ska deras ålder bedömas? Landstingen i Sverige har idag
olika åldersgränser eller rekommendationer för vid vilken ålder en kvinna ska
kunna få behandlingen. Vad ska styra i dessa fall? De flesta kvinnor är fertila
långt längre än de åldergränser som finns hos de flesta landsting idag. Hälso-
och sjukvårdslagen säger inget om åldern och inte heller lagen om genetisk
integritet, trots detta finns det ”ett ålderstänk” som hindrar sjukvården från
att genomföra behandlingen på kvinnor som fyllt 46 år.
Jag tror att
diskrimineringsombudsmannen och landets domstolar kommer att få ett hårt arbete
att utarbeta praxis inom detta område. Inte bara gällande åldersdiskriminering
inom hälso- och sjukvård utan även gällande de andra nya reglerna i
diskrimineringslagen. Det ska bli spännande att se resultatet och jag hoppas få
bli en del av den utvecklingen.
Diana Sälöen
Jur kand